Det fanns ett motstånd att ställa frågor om våld

”Det som slagit mig är att nio av tio deltagare har erfarenhet av våld. Jag blir nästan förvånad när en deltagare svarar nej!”
    Så lät en av rösterna vi fångade in från personer som sedan ett år tillbaka ställer 7 frågor om våld. I två fokusgrupper med sammanlagt sju medarbetare fick vi  svar på hur det varit att ställa frågorna.

”Kanske är det faktiskt det viktigaste vi gör i MIA att ställa dessa frågor, eftersom nio av tio svarar att de upplevt våld. Många undrar varför de inte fått frågorna tidigare”, sägen en medarbetare.

Fokusgruppen enig

Fokusgrupperna är eniga om vikten att ställa samma frågor till alla deltagare. När de ställs systematiskt känner sig ingen utpekad, vilket bidrar till ett jämlikt bemötande. Flera menar att frågorna går djupare och verkar bredare än tidigare. 

Delvis handlade motståndet om att kliva ur komfortzonen utan att veta var det skulle landa. 

”Jag föstod inte varför vi behövde dessa frågor, men jag har en idé om att våld är en av de största anledningarna till att människor fastnar hos myndigheterna. Nu när vi ställt 7 frågor om våld tycker jag att vi ska implementra dem så att fler ställer dem. Få in dem i kommunerna”, säger en medarbetare.
 
Ett annat problem har varit att myndigheterna arbetat hemifrån under pandemin. Det går inte att ställa frågorna från en dataskärm.

”Ofta möter vi sköra personer som står oerhört långt från arbetsmarknaden. Det kräver att man förklarar att de inte behöver svara om de inte vill. Jag säger alltid att jag kommer att ställa frågor med syftet att kunna hjälpa deltagaren på bästa sätt”, säger en medarbetare.

Frågorna ställs flera gånger

Frågorna ställs flera gånger under projektets gång. Det är viktigt att ha byggt upp ett förtroende och att hitta en trygg och säker plats i avskildhet för att ta samtalet. 

”När deltagaren vet att de kommer att få 7 frågor om våld och hinner förbereda sig blir frågorna en bra plattform för samtal. Kontorsmiljön kan kännas lugnande”, säger en medarbetare.

”Vi måste agera på deras svar. Genom att visa frågorna och tala om att vi är beredda att ta emot svaren, visar vi att svaren är viktiga. Att de har betydelse för att deltagaren ska komma vidare”, säger en medarbetare.

Eftersom MIA är ett arbetsmarknadsprojekt, kanske deltagaren får frågor de inte förväntar sig. Fokusgrupperna menar att det är noga att förklara syftet. Alla ska känna att de svarar frivilligt. Det kan finnas minderåriga, vilket innebär att en orosanmälan behöver göras. Deltagarna ska veta att de kan välja vilka svar de vill ge.

Senaste inläggen