Isoleringen är bruten

”Jag har arbetat inom serviceyrken sedan 1973, men 2002 orsakade en arbetsskada att jag inte kunde fortsätta. Sedan dess har jag hankat mig fram med tillfälliga aktiviteter genom Arbetsförmedlingen. På Servicepartner körde jag ut mat till skolor och äldreboenden. Där började jag 2008 och tanken var att jag skulle slussas ut i arbetslivet efter sex månader. Jag blev kvar i åtta år.” Läs Kennets berättelse om livet före och efter MIA.

Utförsäkrad med försörjningsstöd

Servicepartner är för personer som hamnar mellan stolarna. Att köra ut mat var perfekt. Jag är social och fick träffa människor och känna att jag gjorde nytta.

Sommaren 2016 blev jag av med arbetet. Jag hade börjat må sämre,  hjärtat spökade redan då. Servicepartner tyckte jag skulle få hjälp någon annanstans. Sommaren gick. Jag blev allt svagare. Energin tog slut.

I Oktober gick jag till vårdcentralen. De tog EKG och ringde ambulans. På SÖS fick jag veta att jag hade arytmi och hjärtflimmer. De hittade inte orsaken.  Jag började utveckla en form av fobi och vågade inte gå ut längre. Var rädd att något skulle hända med hjärtat, att jag skulle falla ihop och svimma.

Isoleringen började 2018 och slutade med MIA

Fram till dess att jag träffade min Case manager Miriam i april, var jag inte ute en enda gång. Träffade ingen, inte ens mina barn. Det var enbart tack vare näthandel jag överlevde.

Jag träffade Miriam och hon lyckades få ut mig i friska luften. Till en början gick jag 100 meter varje dag. När det fungerade tog jag flera steg. Jag kunde gå till affären och handla. Jag förstod att jag behövde ta tag i min hörsel, jag ordnade med hörapparat och färdtjänst och plötsligt kunde jag åka till rehab.

"Sista året har jag kommit tillbaka till livet igen"

Senaste inläggen