Fritt översatt betyder det ”Den enda som aldrig gör fel, är den som aldrig gör något.” Riskerar man inget blir det ingen action, säger Trygve Nylund, finlandssvensk projektledare i MIA Södertälje.
Han menar att statliga myndigheter ibland sitter stilla i rädsla för att göra fel.
”Min vision är att det vi gör idag, leder till ett mer personcentrerat arbetssätt i framtiden. Saker måste hända. Därför valde vi Bostonmetoden som kartlägger alla livsområden. Därför började vi ställa frågor om våld före de andra delprojekten. Vi erbjöd hälsogrupper med språkträning för kvinnor, och planerar liknande insats för män. Under våren startar också Södertäljes första myndighetsgemensamma team.”
Människor mår dåligt
”Ska vi nå framgång måste vi förstå att människor verkligen mår dåligt istället för att tro att finns en massa simulanter. Människor som inte arbetar har alltid sina skäl. Skälen varierar och är individuella. Alltså fungerar det inte med standardiserade lösningar. Arbetsträning är inte lösningen för alla.”
Metoden, medarbetarna och kulturen
”Vi arbetar i Bostonmetoden som bygger på att kartlägga alla livsområden. Vi har rekryterat medarbetare specifikt för projektet och fick dedikerade multikompetenta personer. Teamet präglas av en kultur av frihet under ansvar. Medarbetarna verkar trivas på jobbet, för de stannar kvar. Det ger kontinuitet, vilket är viktigt för deltagarna.”
Den sista pusselbiten för att lyckas är ett fungerande ledarskap. Trygve har 25 års chefserfarenhet bakom sig.
”Jag litar på medarbetarna och vet att hård styrning tar bort kreativitet. Jag är ingen vän av kontroll, men ser mina medarbetare och följer upp deras arbete.”
Trauman syns inte alltid utanpå
När en person inte har en diagnos, förbiser man ofta viktig information. Nyckeln är att plocka in alla livsområden, men även att följa upp svaren på rätt sätt. Då får man tydliga samband. Våld är ett bra exempel på det.
”Innan vi började ställa sju frågor om våld fanns en indikation om att en av tio deltagare varit utsatt för våld, eller utövat våld. De systematiska frågeställningarna ökade den siffran till sju av tio. De unga deltagarna utmärker sig. Nästan alla som utövat våld, har själv blivit utsatta. Sådana upplevelser behöver bearbetas innan det går att fokusera på arbete.”
Utanförskap, diskriminering och hälsa
”Vår insats Hälsogruppen har givit kvinnor med utländsk bakgrund ny livskvalitet. De kommer för att lära sig om kost, träning och återhämtning. De talar svenska i gruppen, utvecklar sitt språk och sina relationer. Många har kanske varit hemma med familjen i åratal, nu vidgas vyerna. De integreras.”
Många som bor i Södertälje har varit med i krig. Våld och tortyr i obegriplig omfattning. De bär trauman men inser inte alltid att de behöver hjälp.
”När pandemin är över startar vi en hälsogrupp för män. Genom att se sambandet mellan psykisk och fysisk hälsa öppnas en ventil mot att ta emot hjälp. För många är det tabu med psykisk ohälsa, medan det är helt okej att ha ont i hela kroppen.”
Fritt översatt betyder det ”Den enda som aldrig gör fel, är den som aldrig gör något.” Riskerar man inget blir det ingen action, säger Trygve Nylund, finlandssvensk projektledare i MIA Södertälje.
Han menar att statliga myndigheter ibland sitter stilla i rädsla för att göra fel.
”Min vision är att det vi gör idag, leder till ett mer personcentrerat arbetssätt i framtiden. Saker måste hända. Därför valde vi Bostonmetoden som kartlägger alla livsområden. Därför började vi ställa frågor om våld före de andra delprojekten. Vi erbjöd hälsogrupper med språkträning för kvinnor, och planerar liknande insats för män. Under våren startar också Södertäljes första myndighetsgemensamma team.”
Människor mår dåligt
”Ska vi nå framgång måste vi förstå att människor verkligen mår dåligt istället för att tro att finns en massa simulanter. Människor som inte arbetar har alltid sina skäl. Skälen varierar och är individuella. Alltså fungerar det inte med standardiserade lösningar. Arbetsträning är inte lösningen för alla.”
Metoden, medarbetarna och kulturen
”Vi arbetar i Bostonmetoden som bygger på att kartlägga alla livsområden. Vi har rekryterat medarbetare specifikt för projektet och fick dedikerade multikompetenta personer. Teamet präglas av en kultur av frihet under ansvar. Medarbetarna verkar trivas på jobbet, för de stannar kvar. Det ger kontinuitet, vilket är viktigt för deltagarna.”
Den sista pusselbiten för att lyckas är ett fungerande ledarskap. Trygve har 25 års chefserfarenhet bakom sig.
”Jag litar på medarbetarna och vet att hård styrning tar bort kreativitet. Jag är ingen vän av kontroll, men ser mina medarbetare och följer upp deras arbete.”
Trauman syns inte alltid utanpå
När en person inte har en diagnos, förbiser man ofta viktig information. Nyckeln är att plocka in alla livsområden, men även att följa upp svaren på rätt sätt. Då får man tydliga samband. Våld är ett bra exempel på det.
”Innan vi började ställa sju frågor om våld fanns en indikation om att en av tio deltagare varit utsatt för våld, eller utövat våld. De systematiska frågeställningarna ökade den siffran till sju av tio. De unga deltagarna utmärker sig. Nästan alla som utövat våld, har själv blivit utsatta. Sådana upplevelser behöver bearbetas innan det går att fokusera på arbete.”
Utanförskap, diskriminering och hälsa
”Vår insats Hälsogruppen har givit kvinnor med utländsk bakgrund ny livskvalitet. De kommer för att lära sig om kost, träning och återhämtning. De talar svenska i gruppen, utvecklar sitt språk och sina relationer. Många har kanske varit hemma med familjen i åratal, nu vidgas vyerna. De integreras.”
Många som bor i Södertälje har varit med i krig. Våld och tortyr i obegriplig omfattning. De bär trauman men inser inte alltid att de behöver hjälp.
”När pandemin är över startar vi en hälsogrupp för män. Genom att se sambandet mellan psykisk och fysisk hälsa öppnas en ventil mot att ta emot hjälp. För många är det tabu med psykisk ohälsa, medan det är helt okej att ha ont i hela kroppen.”
Fritt översatt betyder det ”Den enda som aldrig gör fel, är den som aldrig gör något.” Riskerar man inget blir det ingen action, säger Trygve Nylund, finlandssvensk projektledare i MIA Södertälje.
Han menar att statliga myndigheter ibland sitter stilla i rädsla för att göra fel.
”Min vision är att det vi gör idag, leder till ett mer personcentrerat arbetssätt i framtiden. Saker måste hända. Därför valde vi Bostonmetoden som kartlägger alla livsområden. Därför började vi ställa frågor om våld före de andra delprojekten. Vi erbjöd hälsogrupper med språkträning för kvinnor, och planerar liknande insats för män. Under våren startar också Södertäljes första myndighetsgemensamma team.”
Människor mår dåligt
”Ska vi nå framgång måste vi förstå att människor verkligen mår dåligt istället för att tro att finns en massa simulanter. Människor som inte arbetar har alltid sina skäl. Skälen varierar och är individuella. Alltså fungerar det inte med standardiserade lösningar. Arbetsträning är inte lösningen för alla.”
Metoden, medarbetarna och kulturen
”Vi arbetar i Bostonmetoden som bygger på att kartlägga alla livsområden. Vi har rekryterat medarbetare specifikt för projektet och fick dedikerade multikompetenta personer. Teamet präglas av en kultur av frihet under ansvar. Medarbetarna verkar trivas på jobbet, för de stannar kvar. Det ger kontinuitet, vilket är viktigt för deltagarna.”
Den sista pusselbiten för att lyckas är ett fungerande ledarskap. Trygve har 25 års chefserfarenhet bakom sig.
”Jag litar på medarbetarna och vet att hård styrning tar bort kreativitet. Jag är ingen vän av kontroll, men ser mina medarbetare och följer upp deras arbete.”
Trauman syns inte alltid utanpå
När en person inte har en diagnos, förbiser man ofta viktig information. Nyckeln är att plocka in alla livsområden, men även att följa upp svaren på rätt sätt. Då får man tydliga samband. Våld är ett bra exempel på det.
”Innan vi började ställa sju frågor om våld fanns en indikation om att en av tio deltagare varit utsatt för våld, eller utövat våld. De systematiska frågeställningarna ökade den siffran till sju av tio. De unga deltagarna utmärker sig. Nästan alla som utövat våld, har själv blivit utsatta. Sådana upplevelser behöver bearbetas innan det går att fokusera på arbete.”
Utanförskap, diskriminering och hälsa
”Vår insats Hälsogruppen har givit kvinnor med utländsk bakgrund ny livskvalitet. De kommer för att lära sig om kost, träning och återhämtning. De talar svenska i gruppen, utvecklar sitt språk och sina relationer. Många har kanske varit hemma med familjen i åratal, nu vidgas vyerna. De integreras.”
Många som bor i Södertälje har varit med i krig. Våld och tortyr i obegriplig omfattning. De bär trauman men inser inte alltid att de behöver hjälp.
”När pandemin är över startar vi en hälsogrupp för män. Genom att se sambandet mellan psykisk och fysisk hälsa öppnas en ventil mot att ta emot hjälp. För många är det tabu med psykisk ohälsa, medan det är helt okej att ha ont i hela kroppen.”
